Lördagen den 7:e juni 2025

Nationaldagen firades på ett annorlunda sätt. Visserligen var det andra året i rad som äldsta dottern och jag hade köpt en endagarsbiljett till Sweden Rock, men förra året var det inte på Sveriges nationaldag. Det var en sångerska som framförde nationalsången klockan två på Sweden Rock, men det var det närmaste nationaldagsfirande vi kom. Sedan fanns det givetvis mängder av besökare som liksom jag hade en svensk landslagströja på sig dagen till ära.

Hela dagen från klockan tio till tre på natten var vi på väg eller på festivalområdet. Precis som förra året så hade jag valt dag då de artister som jag var mest intresserad av skulle uppträda. Igår var det Dragonforce, D A D och Scorpions. Problemet med fredagen var att meteorologerna hade lövat regn i Sölvesborg hela dagen. Vi åkte i regn, hade ett uppehåll på vägen och kom fram i regn. GPSen visade oss till den parkering vi förbokat parkeringsplats på. Trodde vi! Givetvis var det fel och vi fick vända. Sedan fick vi fel vägbeskrivning och då jag upptäckte att vi måste vara för långt vände vi igen. På tillbakavägen fanns en liten, liten skylt vi missat med pil till ”Parkering 2”. Efter en bra bit på denna väg upptäckte vi en liten, liten skylt med ”Parkering 2” åt andra hållet. Vi fick vända. Vid en av alla parkeringar stannade vi och frågade och då visade det sig att vi hittat rätt. Parkeringsbeställningen skannades och vi fick en klisterlapp att sätta på bilen. På frågan jag ställde om hur vi nu skulle gå för att komma till festivalplatsen blev svaret. ”Ni går tillbaka den väg ni kom ifrån!” Den gick jag inte på, för med tanke på alla gånger vi vänt skulle det bli en lång väg att gå om vi skulle ta den väg vi kom ifrån. Ny förfrågan hon en annan vakt gjorde att vi fick en vägbeskrivning som stämde.

På väg mot biljettinsläppet hörde vi att Dragonforce hade startat. De var ett av våra mål för dagen. Efter ytterligare 20 minuter hade vi löst in vårt armband som var biljetten som gällde. På väg till rätt scen lyssnade vi lite på Kjell Hilding Löfbom. Han är mer känd som Kee Marcello. Musiker och gitarrist i Europé. På Sweden rock kallar han sig ”Kee Marcello performs Europé” och det var Europelåtar som vi gärna skulle stannat på om vi inte hade ett annat band i sikte. Vi hann med andra halvan av Dragonforce uppträdande och framför allt deras största hit ”Through the Fire and Flames”. Dragonforce är ett brittiskt power metal-band grundat år 1999 i London. De har fått många utmärkelser som ”Världens snabbaste band”. Både bandet och vädret var bra. Det regnade visserligen då vi startade lyssna, men då konserten var över hade regnet upphört. Det kom en liten skur lite senare, men annars ar det inte alls det regn som utlovats utan det var solsken och precis så mysigt som det ska vara på Sweden Rock.

Vi hann både äta och fika under tiden som vi gick mellan olika scener och stannade och lyssnade på antingen en hel spelning eller en del av den. Allt som allt räknade vi ut att vi sett tolv band. Två är redan nämnda. De andra var i kronologisk ordning. ”Crazy Lixx” som jag lyssnat av på spotify. Då gillade jag musiken och vid närmare googlande på bandet kunde jag läsa: ”Crazy Lixx är ett hårdrocksband från Malmö i Sverige.” Bildat 2002. Bra musik, men lite löjligt att man från Malmö måste prata engelska med publiken.

DankoJones hette bandet vi lyssnade på efter lunch. Danko Jones är ett kanadensiskt rockband som grundades 1996. Frontfiguten heter Danko Jones och i bandet ingår även basisten John Calabrese, som varit med från början, och trummisen Rich Knox, som kom med 2016. Det lustiga när man ser till tidigare medlemmar i bandet är att det finns sex stycken och att alla varit trumslagare. Detta band kände jag inte till tidigare, men jag gillade dem skarpt.

Apocalyptica var nästa band. Det är en musikgrupp från Helsingfors som spelar instrumental hårdrock på cello, och som sedan 2003 även har en trumslagare. Dessa startade 1993 och har spelat all sorts musik på sina cellos, men nu var det metall som gällde. De pratade svenska med publiken och påstod sig spela Metallica. Detta är var heavy metal tydligen kallas på finska, för några låtar av Metallica fanns inte med under de 40 minuterna vi lyssnade. Det var en häftig musik, men efter tre låtar så tyckte jag att det lät snarlikt. Inte en av gårdagens höjdare.

Vi drog vidare för att lyssna på en annat kanadensiskt band som bidades 2010. Sedan har de flyttat runt. 2015 var de ett australiensiskt hårdrocksband och från i år är deras bas Austin i Texas. Musiken var fullt lyssningsbar och bra, men deras stil var lite underlig. De önskade inte applåder utan att publiken skulle bua åt dem. Samtidigt häcklade de publiken och visst kan man kalla detta för ett nytt grepp, men jag fattade inte riktigt deras scenstil.

Efter en fika begav i oss till den scen där det kom en ny kort regnskyr, men det varade bara under en låt av ”Jorn”. Jorn är ett norskt metal-band med sångaren Jørn Lande som frontman. Det bildades 2000 och samtalet till publiken var på norska. Norge förstår vad en nationaldag betyder och lyckönskade alla oss svenskar till dagen. De skulle även finnas en kvinna, Beata Polak med i gruppen, men jag kunde inte se henne på scenen. Det gjorde jag då konserten var slut, för då kom Beata ner från sitt trumset och tackade publiken tillsammans med de övriga fyra i bandet. Jorn blev min nya favorit. Bra musik och en häftig röst av Jørn Lande.

D-A-D var nästa lyssning. Bandet bildades i Köpenhamn i Danmark 1982 under namnet Disneyland After Dark. När gruppen blev känd internationellt 1989 blev de tvungna att byta namn av upphovsrättsskäl. Sångaren Jesper Binzer gjorde det bästa för att försöka prata svenska och det gick betydligt bättre än Malmöbandet jag skrev om tidigare. Detta band var ett av skälen till att vi valt gårdagen på festivalen. Jag blev inte besviken. Ett gäng duktiga musiker, och visst har basisten Stig Pedersen varit med och bidragit både till bandets bildande och skrivit några av låtarna, men frågan är hur bra han är som basist. Hans basgitarrer har bara två strängar och dessa designar han själv. Det betyder att utseendet på hans instrument verkar viktigare än virtuositeten på spelandet. Men det var en lysande konsert.

Trötta i ben och fötter klättrade vi upp på en läktare som vätte mot Rock Stage. Här kunde vi se och höra Running Wild som är ett tyskt speed/heavy-metal-band från Hamburg. De startade 1979 och har ofta sjörövare som tema i sina låtar. Helt okay band, men kanske vi satt lite för långt ifrån för att få den rätta känslan i form av ljud, bild och just känslan.

Nästa och sista stora uppträdet var ett av skälen för att vi valde dagen. Dottern och jag har för ett antal år sedan varit i Köpenhamn och sett Scorpions. Nu såg vi dem igen. Scorpions är en tysk rockgrupp, bildad i Hannover år 1965. De firar alltså i år 60 år som grupp. Intressant är att förra året avslutade vi med Alice Cooper. Han och Meine är lika gamla, födda 1948. Klaus Meine ställde så sent som för en månad sedan in en konsert p g a sjukdom och röstproblem. Nu var det inga problem med rösten, men han så ganska klen och ynklig ut på scenen. Jag skulle vilja kalla honom Mouse Kleine. Alla hitsen fanns med och då Mikkey Dee spelat trummor sedan 2016 så skulle han givetvis på gammalt konsertvis ha sitt trumsolo. Imponerande, men något för långt. Trots detta en bra konsert.

Det var inte slut med detta då jag ville se. Remedy. Medlemmarna här var de yngsta för dagen. Gruppen från Stockholm grundades 2022. 2024 turnerade bandet tillsammans med Kee Marcello. Man skulle kunna säga att vi på så sätt lyckade sluta en cirkel, då det var Kee vi började dagen med. Remedys musik kan liknas lite vid Europes, men med det vi lyssnat på under dagen så skulle det även kunnat var bidrag till Melodifestivalen. Trots allt en musik som man kan lyssna på och nynna på under hemresan.

På väg ut blev det ett kort stopp vid fredagens sista konsert. Det var Meshuggah som är ett progressivt metal-band från Umeå, som bildades 1987. Gruppens namn kommer från hebreiska och jiddisch och betyder 'galen'. Det passar rätt bra med den musik de spelar. Jag skulle inte vilja kalla det musik. Det är ett enda ackord och så growlar man fram en ohörbar text. Det blev en halv låt och sedan kunde vi höra Meshuggah hela vägen till parkeringen trots att den låg ganska långt bort.

Detta var ingen vi kunde gnola på i bilen på vägen hem. Ute från parkeringen var det givetvis lång kö. Än längre blev den då man kom ut på stora vägen. Jag valde här att köra i motsatt riktning än den anda trafiken och kunde komma fortare ut från parkeringen, Det visade sig också var den rätta vägen för oss att ta oss hem. Vi gnolade inte på någon musik utan lyssnade på Greatest Hits från en CD med Scorpions. Klockan tre var vi hemma på Päronvägen 1 i Åkarp. Efter att ha varvat ner så blev det sängdags klockan fyra. Välbehövligt efter en lång, fotplågande, men fantastik dag på Sweden Rock.

Robert och Robin.

Namnsdagar för den 7:e juni i kronologisk ordning:
 

1701–1900 – Robertus (till minne av helgonet Robert av Newminster, som levde på 1100-talet)
1901–1985 – Robert
1986–1992 – Robert, Robin och Ruben (nu 17 maj)
1993–2000 – Robert och Robin
Från 2001 – Robert och Robin

Pingstafton.

Det är väl tveksamt att kalla Pingstafton för en temadag. Pingst är en kristen högtid som firar att den helige Ande gavs till apostlarna i Jerusalem. Enligt Bibeln var detta första gången tungotal förekom och den dagen döptes nästan 3 000 människor i Jesu namn till syndernas förlåtelse. Den kristna kyrkan anses ha fått sin begynnelse i och med pingstdagen, alltså kristendomens födelsedag. Helgen infaller 50 dagar efter Påsk. Det är en helg som i mångt och mycket försvann för Sveriges vanliga befolkning i och med att Annandag Pingst försvann som röd dag 2005. Därmed blev inte måndagen ledig utan en helt vanlig arbetsdag, vilket åtminstone i mina ögon gjorde att pingsthelgen började falla i glömska.

Internationella brädspelsdagen.

Med brädspel avses ibland alla former av spel som spelas på en spelplan (ett bräde). Brädspel i denna betydelse har traditionellt i Sverige kallats för sällskapsspel och i vissa fall även konfliktspel. Att ordet brädspel ges denna betydelse beror sannolikt på försvenskning av det engelska uttrycket board game. Brädspel avgörs genom slumpen, spelarnas strategiska och taktiska val, eller en kombination av dessa.

Punkens dag.

Punkens Dag uppstod faktiskt i Eskilstuna. Idén kläcktes av Jörgen Bröms som varit dedikerad till punken sedan slutet av 70-talet. Att punkens dag blev den 7 juni beror på att siffrorna i datumet 7/6 också bildar årtalet -76, året då punken föddes.
 

Klicka HÄR för en film om hur punken kom till.

Ångans dag.

Ångans Dag infaller alltid den första lördagen i juni. Det har varit en dag att fira sedan 1986. Framför allt där vid orter där man har ångfartyg eller ånglok finns det alltid ett stort firande av Ångans Dag.

I VM i Mexiko spelade idag 1970 Brasilien mot England i den fjärde matchen i Grupp 3. Det är lite av en gruppfinal och Brasilien går segrande ur kampen med 1-0. Båda lagen går vidare från gruppen. Men det är inte målet som blir ihågkommet för eftervärlden utan en händelse i tionde minuten då alla trodde att första målet skulle falla. Jairzinho lyckades på högerkanten dribbla förbi Terry Cooper. Målvakten Gordon Banks var på väg ut att täcka då inlägget kom. Pelé gick upp perfekt och fick på en fantastiskt fin nick. Hårt och ner i marken vid Banks högra stolprot. På något magiskt sätt lyckades Gordon Banks fläka sig ner och göra en av fotbollsvärldens mest svettiga räddningar. De sydamerikanska reportrarna hade redan startat sitt GOOOOOOOO…, men det kom aldrig något L.
 

Klicka HÄR för att se ett räddningen.

I Grupp 1 spelade hemmanationen Mexiko idag 1970 mot det i fotbollssammanhang lilla landet El Salvador. Det var inte många som var förundrade över slutresultatet 4-0. Det var däremot väldigt underligt hur 1-0 målet kom till. I slutet av första halvlek dömde den egyptiske domaren Ali Kandil en frispark till El Salvador. Det märkliga var att en av Mexikos spelare stegade fram och lade frisparken. Istället för att få varning för detta tilltag lät domaren Mexiko fortsätta anfallet och Javier Valdivia satte bollen i mål. El Salvador spelarna protesterade givetvis men det hjälpte föga. Domaren hade dömt mål. Givetvis protesterade El Salvador och vägrade göra avspark både efter målet och då andra halvlek skulle börja. Men inga protester hjälpte och Mexiko kunde göra tre mål till och säkra avancemang medan El Salvador bara fick en match till innan VM var slut för dem.
 

Klicka HÄR för att se ett sammandrag av matchen.

Donovan RICKETTS är född 1977 i Montego Bay, Jamaika
100 A-landskamper för Jamaika (1998-2013).

Klubbar som spelare:
Wadadah (1994–98),
Seba United (1998–2001),
Galaxy F.C. (2001–02),
Village United (2002–04),
Bolton Wanderers (2004–05),
Bradford City (2004–05 lån),
Bradford City (2005–08),
Village United (2008),
LA Galaxy (2009–11),
Montreal Impact (2012),
Portland Timbers (2012–14),
Orlando City (2015),
LA Galaxy igen (2015),
Tulsa Roughnecks (2017).

Under sin tid i amerikanska ligan MLS blev han två år utnämnd till Årets Målvakt.

CAFU Marcos Evangelista de Moraes är född 1970 i Itaquaquecetuba, São Paulo, Brasilien.
142 A-landskamper för Brasilien (1990-2006).

Klubbar som spelare:
São Paulo (1988-94),
Real Zaragoza (1994-95),
Juventude (1995),
Palmeiras (1996-97),
Roma (1997-2003),
Milan (2003-08).

Världsmästare: 1994 och 2002. Copa Americamästare: 1997 och 1999.
Han har spelat fler matcher för brasilianska landslaget än någon annan, med totalt 142 matcher. Han spelade fyra världsmästerskap, vann två och är den ende som spelat i tre (raka) VM-finaler (1994, 1998, 2002)