• Boris fotbollsblogg

Onsdagen den 17:e juli 2019

Dagbok från Atenresan tisdagen den 16:e juni 2019.

Det som gällde i morse var att hänga på låset till matsalen klockan sju. Alltså tidigt upp för att hinna alla sysslor som en morgontoalett kräver innan frukost. Då det kändes lite stressat så åt vi, vad hann man inte tänka på. Vadan denna stress? Jo, strax över halv åtta skulle vi vara vid det närbelägna hotellet Stanley. Där skulle en buss hämta upp oss för dagsresan till antika Delfi. KeyTours hette bolaget som vi bokat resan av och bussen skulle som sagt stanna utanför Stanley Hotell. Det hade den inte gjort 20 i åtta så Ebba sattes att kontakta bolaget och jag letade Key Tours bussar. På två olika håll löste vi båda våra uppgifter utan att veta om varandras framgång. Jag hittade bussen med en chaufför som tydligen inte hade den blekaste aning om att det fanns andra språk än grekiska, men Delfi fattade han och nickade. Samtidigt kom Ebba med reseledaren och de två andra i vår grupp, Frida och Emil är det jag tänker på.
 

Vi installerade oss i bussen som sattes i rörelse. Nu skulle alla andra resenärer hämtas upp från de andra hotellen. Vi fick oss en rundtur i Atens mest slumaktiga kvarter. Höghusen var öde och de familjer vi såg låg på gatan. Fan vet om jag inte tyckte mig se en zoombie också, då området liknade ett scenario från ”The living dead”. Nåja, vi klarade oss även om det tog en dryg timme innan alla resenärer hämtats upp från alla hotell och vissa slutligen bytt buss, då de skulle till en annan heldagstur. Det gjorde att vår buss fylldes upp av de som kom med andra bussen. Slutligen försvann reseledaren och en ny steg på vår buss. Hon hette Maria och försökte sig även på en del skämt då hon inte knuffade upp sina glasögon som hela tiden halkade ner på näsan.
 

På väg till antika Delphi fick vi diverse guidade föreläsningar om det vi åkte förbi. Det var både den nu befintliga naturen och sägner från den grekiska mytologin. Ganska intressant och de flesta passagerarna tyckte att det blev än mer intressant då vi hade svängt av motorvägen och kört ytterligare 50 kilometer på mindre vägar. Då stannade nämligen bussen till på ett fik där det kunde köpas kaffe och diverse förfriskningar, men framförallt var det största intresset för de flesta; toalettbesöket. Jag köpte en påse med fyra chokladkakor, en dricka och en påse chips. Ebba hade cash och skulle betala. Men ett par timmar efter denna händelse så tjatade hon fortfarande om det hiskeliga priser av 10,50 Euro för varorna. Klart att de som driver fiket vet vad de ska ta för priser då tydligen alla dagsresebussar från Aten till Delfi stannar här. Alla i vårt sällskap fick ta del av varsin chokladkaka och det var det ingen som klagade på.
 

Bussturen gick vidare upp i bergen och på serpentinvägar. Det var berg på ena sidan och stup på andra. Trots det kom vi till en stad som var imponerande och låg på bergssluttningen. Arachova heter den. Den smala bygatan var under omläggning och busschauffören hade med stor säkerhet framfört en buss här flera gånger. Frågan vi ställde oss var: Vad sysslar alla människor med i en stad som denna?
 

Ytterligare någon kilometer längre fram kom vi till vårt mål; Antika Delphi. Maria hade plockat fram en liten manick som alla kunde fästa på sitt öra. Med den skulle vi kunna höra allt hon sa då hon guidade. Alla de fyrtio turisterna hade en fungerande ”hörapparat”. Alla utom Ebba. Lite typiskt! Vi slogs nästan om att låna ut vår ”lur” till Ebba. Ja, inte Emil. Han var nöjd att höra, och vi kom på att det kanske var bättre att Frida följde guiden då jag skulle skymma för mycket för de andra. Det kom att visa sig att jag hela tiden hade kommentarer och frågor och även viss fakta att komma med. Det gick tydligen hem för maria tyckte efteråt att vi varit trevliga och att jag var ”The funny guy that made my day!”
 

Fast innan jag fick dessa lovord så var vi uppe på sluttningen där bland annat lämningarna av Apollontemplet fanns. Det var här Oraklet i Delfi fanns. Oraklet var en kvinna som satt och andades in ångor från en spricka i marken. Då hon fick en fråga började hon hallucinera. Dessa hallucinationer tolkades sedan av en präst och i bästa fall fick man ett svar som man kunde tyda lite hur som helst. Till detta ställe kom inte bara de som ville träffa oraklet utan det var även en sorts dåtidens Google där man kunde bli upplyst om diverse saker som hände i världen eller åtminstone i Grekland.

Att Delphi byggdes där det gjorde berodde på Zeus. Det påstås att han, en dag då han inte hade någon älskarinna i sikte, släppte lös sina två örnar. Han hade beslutat att där dessa två fåglar möttes skulle jordens medelpunkt ligga. De möttes givetvis på den plats där antikens Delphi kon att ligga. Förutom templet fanns det en av de bäst bevarade antika amfiteatrarna. Den hade plats för 5 000 personer och på en bild från 1930 så uppfördes en föreställning för fullsatta läktare. Sedan dess har teatern blivit något sämre och det vore inte tillrådligt att sätta publik på läktarna.

Efter guidningen på denna fantastiska plats fick lite tid för oss själva på området. Den utnyttjade vi till att ta oss allra högst upp. Här låg nämligen Stadion. Helt otroligt fanns det ett så plant område på sluttningen att man kunnat bygga en stadion som hade plats till 7 000 åskådare. Då de antika olympiska spelen tog slut så fortsatte man på detta ställe med att hålla idrottstävlingar vart fjärde år. De kallades de Pythiska spelen. De startade 582 fKr och man vet att det höll på till åtminstone 424 eKr. Förutom löpning en stadionlängd, två stadionlängder, löpning med hjälm och sköld, diskus, spjut, längdhopp, boxning, brottning och en antik form av MMA så förekom även tävling i sång, flöjtspelning, skådespel, dans och konst.
 

Efter besöket på toppen var det nästan så att vi var tvungna att göra ett litet Pythiskt spel i löpning för att hinna i tid tills vi skulle in på museet. Fast Emil förklarade att det var under hans värdighet att springa för att hinna i tid till något. Det blev istället en rask promenad och några minuter försent kunde vi ansluta till svansen av vårt gäng för att vara med Maria igen då hon var i sitt esse när hon förklarade om alla statyer som fanns här inne. En anekdot som hon berättade om den grekiska mytologin var att som förälder så var det finaste man kunde göra mot sitt barn; Att döda det i sömnen då det var som lyckligast. Det för att en oförstörd själ skulle kunna komma så nära gudarna som möjligt. Min kommentar till detta var: ”Too, late!” Vilket tydligen fler tyckte var en underfundig kommentar.
 

Efter ett fantastiskt besök på denna mytomspunna, historiska plats fortsatte vi med buss in och igenom dagens Delfi. Ytterligare en stad som Arachova, som vi åkte igenom tidigare. Strax utanför Delfi låg den restaurang som var inbokad för lunch. Några beställde och vi som hade förbeställt fick någon förrätt med kryddad ost bakad i mördeg. Huvudrätt, kyckling med pasta och till efterrätt en liten chokladbakelse. Inte bara Frida utan även Ebba hade blivit vegetarian och fick en bakad aubergine. Alla utom Emil var nöjda. Idag var det han som fick nojor av att kycklingbenen stirrade på honom. Tyvärr kunde jag inte avhjälpa detta. Vi delade bord med en amerikansk kvinna som gjorde videofilmer och två nederländska studenter. Det blev lite snack med dessa mellan tuggorna.
 

Innan bussen skulle avgå så hann vi ut utanför restaurangen till en utkiksplats där man kunde beskåda hela dalen, Korintiska viken och tvillingstäderna Itea och Kirra. Sedan sprintade vi, nej, vi gick till bussen och kunde börja återresan samma väg som vi kom hit. Åtminstone var det samma bergsväg till att börja med, så därför kunde jag inte låta bli att än en gång imponeras av detta landskap. Sedan blev det en resa i halvdvala tills bussen gjorde ett stopp längst motorvägen för toalettbesök. Detta var bara för veklingar så vi satt kval på bussen. Då vi vaknat till så kunde Frida och jag studera vad vi åkte förbi. Det var mängder med industrier och övergivna byggnader hela vägen in mot Aten. På ett ställe hade tydligen samma graffitimålare varit framme som inne i Aten. Här stod Boris i samma stil och lite längre fram ”Our Guy Boris”. Graffiti kan vara fint ibland!
 

In mot Aten så blev det inte riktigt samma väg då vi helt plötsligt så Olympiakos fotbollsstadion idag igen. Turen till hotellen gick tydligen genom Pireus. Jag tror att det hade lite att göra med att jag berättat för guiden att vi varit först på i morse och att det tagit en timme innan alla var på och vi kunde starta resan till Delphi. Alltså skulle vi få hoppa av först, men det var vid en tunnelbanestation som skulle ta oss direkt till vår hemmastation. Vi fyra är ju så bra på att komma överens så vi hade inte riktigt blivit klara över vad vi ville. Men det hade vi då bussen stannat och ingen av oss gick av. ”Syntagma!” var svaret Maria fick då hon undrade om ”The Swedish family inte skulle av”. Vi hoppade av vid Syntagma strax utanför regeringsbyggnaden och fick reda på av Maria att om tio minuter var det vaktavlösning om vi ville se. Dessutom tackade hon oss för att vi hade livat upp hennes dag och för detta så fick hon en kram av oss. Det tror jag vi var ensamma om som resenärer på dagens resa.
 

Vaktavlösningen var, som det oftast brukar vara, en märklig procedur, med olika hoppssteg och finjusteringar. Emil fann vissa smekningar mellan militärerna lagda år det erotiska hållet. Jag tyckte mer det såg ut som John Cleeses ”Department of Silly Walks” från den berömda Monty Python-sketchen. Att vi gick av där vi gick av hade med Emils hunger att göra. De stirrande kycklingbenen hade inte gjort honom tillfreds med hans hungerkänslor. Han behövde det mål mat till idag. Det behövde inte vi andra. Åtminstone inte förrän vi hittade ett wook-ställe, lite i stil med ”Kina-box”. Ebba och jag höll Emil sällskap och mumsade i oss varsin måltid också. Vi satte oss vid ett bord på gatan där det satt några ”Wook-tanter”. Innan vi hunnit öppna våra boxar kom en person ut och körde bort oss. Det var tydligen hans bord och då det inte var från hans kaffeställe vi hade vår måltid fick vi inte sitta där, men gummorna fick. Orättvist! Frida ville ha te från det ställe vi blev bortkörda ifrån. Nu var det jag som var bestämt och genast sade: ”Aldrig i livet!”
 

Istället tyckte jag att vi skulle gå till torget Monastiraki. Där skulle det finnas ett kaffeställe med got om sittplats. Kaffestället hade jag rätt i. Sittplatser; Nej. Men kaffe och te kan man dricka stående eller gående. Emil var nöjd och ville inte smaka min brownieliknande kaka. Det ville Ebba som även tagit en Coca cola. För mig blev det en dubbel cappucino. Då vi stod på torget hade man en tävling där det gällde att smaka skillnad på en Coke och en Pepsi. Alla tyckte att Ebba skulle vara perfekt då hon älskar Coca cola, men inte utan i värsta nödfall kan tänka sig en Pepsi. Nu fanns det två aber i sammanhanget. Dels påstod hon att det inte var nyöppnade flaskor drycken kom ifrån. Det skulle försvåra smakupplevelsen. Men största orsaken till att hon inte ställde upp var JAG. Hon visste att om hon skulle missa skillnaden mellan dessa drycker och att jag skulle få veta det, då hade det säkert blivit en sak hon fått höra i resten av sitt liv. Eller så skulle det åtminstone stå i dagens dagbok.
 

Då vi sörplat i oss våra koffein och teinhaltiga drycker var det bara ner i underjorden och för första gången idag kunde vi använda våra tunnelbanekort. Det var inte bara till glädje för oss, för då vi skulle dra våra kort passade ett antal fripassagerare också att passera grindarna. Fast vi åkte legalt och efter ett byte kom vi hem igen till vår station Metaxourghio. Härifrån var det tio steg till nämsta öppna lilla butik som sålde drycker. Med vatten och en för mig ny Icetea (hallonsmak) så vandrade vi ytterligare hundra meter till vårt hotell. Här läste jag gårdagens dagbok och vi diskuterade vad vi skulle göra imorgon. Alla studerade broschyrer över dagsutflykter eller halvdagsutflykter. Kanske börjar jag bli gammal, men jag tyckte vi kunde ta lite av det vi har biljett till och kanske något museum. Vi får se! Klockan har blivit över tolv och det är möjligt att jag också borde sova, men det sista jag tyckte de yngre bestämde innan de snusade in var att vi skulle ta en lite senare frukost i morgon. Kanske halv nio.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv