Onsdagen den 17:e juli 2019

Bussturen gick vidare upp i bergen och på serpentinvägar. Det var berg på ena sidan och stup på andra. Trots det kom vi till en stad som var imponerande och låg på bergssluttningen. Arachova heter den. Den smala bygatan var under omläggning och busschauffören hade med stor säkerhet framfört en buss här flera gånger. Frågan vi ställde oss var: Vad sysslar alla människor med i en stad som denna?
 
Ytterligare någon kilometer längre fram kom vi till vårt mål; Antika Delphi. Maria hade plockat fram en liten manick som alla kunde fästa på sitt öra. Med den skulle vi kunna höra allt hon sa då hon guidade. Alla de fyrtio turisterna hade en fungerande ”hörapparat”. Alla utom Ebba. Lite typiskt! Vi slogs nästan om att låna ut vår ”lur” till Ebba. Ja, inte Emil. Han var nöjd att höra, och vi kom på att det kanske var bättre att Frida följde guiden då jag skulle skymma för mycket för de andra. Det kom att visa sig att jag hela tiden hade kommentarer och frågor och även viss fakta att komma med. Det gick tydligen hem för maria tyckte efteråt att vi varit trevliga och att jag var ”The funny guy that made my day!”
 

Fast innan jag fick dessa lovord så var vi uppe på sluttningen där bland annat lämningarna av Apollontemplet fanns. Det var här Oraklet i Delfi fanns. Oraklet var en kvinna som satt och andades in ångor från en spricka i marken. Då hon fick en fråga började hon hallucinera. Dessa hallucinationer tolkades sedan av en präst och i bästa fall fick man ett svar som man kunde tyda lite hur som helst. Till detta ställe kom inte bara de som ville träffa oraklet utan det var även en sorts dåtidens Google där man kunde bli upplyst om diverse saker som hände i världen eller åtminstone i Grekland.

Efter guidningen på denna fantastiska plats fick lite tid för oss själva på området. Den utnyttjade vi till att ta oss allra högst upp. Här låg nämligen Stadion. Helt otroligt fanns det ett så plant område på sluttningen att man kunnat bygga en stadion som hade plats till 7 000 åskådare. Då de antika olympiska spelen tog slut så fortsatte man på detta ställe med att hålla idrottstävlingar vart fjärde år. De kallades de Pythiska spelen. De startade 582 fKr och man vet att det höll på till åtminstone 424 eKr. Förutom löpning en stadionlängd, två stadionlängder, löpning med hjälm och sköld, diskus, spjut, längdhopp, boxning, brottning och en antik form av MMA så förekom även tävling i sång, flöjtspelning, skådespel, dans och konst.
 

Efter ett fantastiskt besök på denna mytomspunna, historiska plats fortsatte vi med buss in och igenom dagens Delfi. Ytterligare en stad som Arachova, som vi åkte igenom tidigare. Strax utanför Delfi låg den restaurang som var inbokad för lunch. Några beställde och vi som hade förbeställt fick någon förrätt med kryddad ost bakad i mördeg. Huvudrätt, kyckling med pasta och till efterrätt en liten chokladbakelse. Inte bara Frida utan även Ebba hade blivit vegetarian och fick en bakad aubergine. Alla utom Emil var nöjda. Idag var det han som fick nojor av att kycklingbenen stirrade på honom. Tyvärr kunde jag inte avhjälpa detta. Vi delade bord med en amerikansk kvinna som gjorde videofilmer och två nederländska studenter. Det blev lite snack med dessa mellan tuggorna.
 

Vaktavlösningen var, som det oftast brukar vara, en märklig procedur, med olika hoppssteg och finjusteringar. Emil fann vissa smekningar mellan militärerna lagda år det erotiska hållet. Jag tyckte mer det såg ut som John Cleeses ”Department of Silly Walks” från den berömda Monty Python-sketchen. Att vi gick av där vi gick av hade med Emils hunger att göra. De stirrande kycklingbenen hade inte gjort honom tillfreds med hans hungerkänslor. Han behövde det mål mat till idag. Det behövde inte vi andra. Åtminstone inte förrän vi hittade ett wook-ställe, lite i stil med ”Kina-box”. Ebba och jag höll Emil sällskap och mumsade i oss varsin måltid också. Vi satte oss vid ett bord på gatan där det satt några ”Wook-tanter”. Innan vi hunnit öppna våra boxar kom en person ut och körde bort oss. Det var tydligen hans bord och då det inte var från hans kaffeställe vi hade vår måltid fick vi inte sitta där, men gummorna fick. Orättvist! Frida ville ha te från det ställe vi blev bortkörda ifrån. Nu var det jag som var bestämt och genast sade: ”Aldrig i livet!”
 
Istället tyckte jag att vi skulle gå till torget Monastiraki. Där skulle det finnas ett kaffeställe med got om sittplats. Kaffestället hade jag rätt i. Sittplatser; Nej. Men kaffe och te kan man dricka stående eller gående. Emil var nöjd och ville inte smaka min brownieliknande kaka. Det ville Ebba som även tagit en Coca cola. För mig blev det en dubbel cappucino. Då vi stod på torget hade man en tävling där det gällde att smaka skillnad på en Coke och en Pepsi. Alla tyckte att Ebba skulle vara perfekt då hon älskar Coca cola, men inte utan i värsta nödfall kan tänka sig en Pepsi. Nu fanns det två aber i sammanhanget. Dels påstod hon att det inte var nyöppnade flaskor drycken kom ifrån. Det skulle försvåra smakupplevelsen. Men största orsaken till att hon inte ställde upp var JAG. Hon visste att om hon skulle missa skillnaden mellan dessa drycker och att jag skulle få veta det, då hade det säkert blivit en sak hon fått höra i resten av sitt liv. Eller så skulle det åtminstone stå i dagens dagbok.
 
Då vi sörplat i oss våra koffein och teinhaltiga drycker var det bara ner i underjorden och för första gången idag kunde vi använda våra tunnelbanekort. Det var inte bara till glädje för oss, för då vi skulle dra våra kort passade ett antal fripassagerare också att passera grindarna. Fast vi åkte legalt och efter ett byte kom vi hem igen till vår station Metaxourghio. Härifrån var det tio steg till nämsta öppna lilla butik som sålde drycker. Med vatten och en för mig ny Icetea (hallonsmak) så vandrade vi ytterligare hundra meter till vårt hotell. Här läste jag gårdagens dagbok och vi diskuterade vad vi skulle göra imorgon. Alla studerade broschyrer över dagsutflykter eller halvdagsutflykter. Kanske börjar jag bli gammal, men jag tyckte vi kunde ta lite av det vi har biljett till och kanske något museum. Vi får se! Klockan har blivit över tolv och det är möjligt att jag också borde sova, men det sista jag tyckte de yngre bestämde innan de snusade in var att vi skulle ta en lite senare frukost i morgon. Kanske halv nio.