Växjö, Rögle och jag.

Jag måste bara börja med SHL, vilket löjligt amerikaniserande att kalla ishockeyns division ett så, men strunt i det. Jag som gillar lite överraskningar tyckte det var härligt att se en helt ny svensk mästare. Växjö. Det var ett tag sedan jag följde Rögle då de låg i lägre divisioner och då minns jag att vi var några gånger i Växjö och kollade. På den tiden gick det bra för Rögle och Växjö hade ingen chans. Jag minns också seriefinalen i division två då vi åkte till Malmö. Laget som Rögle mötte var Kulladal. Var har det ishockeylaget blivit av? Trots att det var seriefinal minns jag fortfarande att Rögle vann med 12-1. Nästa säsong får de möta Växjö igen i högsta ishockeyligan i Sverige.

Växjös första mästerskap, men deppa inte Skellefteå, Ni vann ju grundserien så gör som Malmö FF, kalla er också för Svenska mästare.

Det är stor koncentration till södra delen av vårt land. Två Skånelag och två Smålandslag, kryddat med ett lag från Blekinge. Finalserien i Hockeyfinalen har varit märklig. Som bättre placerat i grundserien hade Skellefteå fördelen att ha en extra hemmamatch. Den fick de ingen glädje av då Växjö och Skellefteå envisades med att vinna borta. Det skedde ända tills igår då Växjö tog första segern hemma, även om det var en bit in i femte perioden. Men Skellefteå ska inte deppa. De vann ju grundserien så de kan ju göra som Malmö FF och kalla sig Svenska Mästare får årets prestation. Det kan ju bli en stjärna till på dräkten till nästa år.

Europa League.

Här ovan fick jag ju till en naturlig övergång till fotbollen. Semifinallagen i Europa League skulle väljas ut. En var redan klar. Wolfsburg skulle inte ha den minsta chans att vända 1-4 förlusten hemma till avancemang i Neapel. Det hade de inte heller. 2-2 igår och Napoli lätt vidare. I de andra matcherna var det jämt. Regerande mästarna Sevilla hade en 2-1 seger hemma att gå på. Det var vad det stod till Zenit St Petersburg då det var fem minuter kvar. Då smällde Sevilla in 2-2 och var vidare. Zenit hade mer problem att bråka med motståndare och domare än att satsa kraften på att göra fler mål.

Fiorentina hade 1-1 från första matchen i Kiev. I Florens var det Jonas Eriksson som var rättskipare. Efter 40 minuter visade han ut Jeremain Lens efter en tveksam filmning och ett nytt gult kort. Sedan haltade den matchen pga fotbollens regler. Fiorentina vidare med 2-0 igår. Den fjärde matchen var som hämtad från de sista Champions League kvartarna. FC Dnipro Dnipropetrovsk och Club Brugge lyckades inte få in något mål i första matchen och igår dröjde det ända till 82:a minuten innan Dnipro gjorde de två matchernas enda mål och Ukrainarna är vidare. I dagens lottning finns två italienska lag, ett spanskt och ett ukrainskt. Sevilla mot Nepoli skulle kunna bli en trevlig offensiv final, fast då får spanjorerna sluta fjanta sig med påhittade skador och annat fusk.

Fotbollshistoria från 1988 Luton. 1996 far och son

1988 Littlewood Cup

Ligacupfinalen som detta år kallades Littlewood Cup spelades idag på Wembley. Det var storfavoriten Arsenal, titelförsvarare som mötte lilla Luton Town. Sensationellt tog Luton ledningen, men i andra halvlek visade favoriterna hur de gjorde med smålag. Det blev kvittering och ledning med 2-1. Men Luton gav sig inte. De kom igen och lyckades kvittera. Då alla väntade på förlängningen kom Luton i sitt sista anfall skulle det visa sig. De fick in trean i matchens sista minut. Ett överlyckligt Luton Town hade tagit sin första och hittills enda stora titel. Fast de lyckades ta sig till final även året därpå, men då blev Nottingham Forest för svåra.

1996 Guðjohnsen

Idag spelade Island en träningslandskamp borta mot Estland. Det gick bra. Bjarki Gunnlaugsson gjorde matchens alla tre mål och Island vann med 3-0. Det sensationella var att Arnór Guðjohnsen ingick i startelvan och hans son Eiður satt på bänken. Isländska förbundets ledare Eggert Magnússon hade instruerat tränaren Logi Ólafsson att inte ha far och son på planen samtidigt. Denna historiska händelse ville de skulle ske på hemmaplan. Så då Eiður kom in bytte han av sin far Arnór. Detta var det historiska. I en kommande u 18 landskamp bröt Eiður ankeln så svårt att då han äntligen var tillbaka i fotbollen hade hans far redan avslutat sin karriär.