• Boris idrottsblogg

Söndagen den 5:e november 2017.

Dagboksanteckning från Londonresan med Ebba lördagen den 4:e

Big Boris och ett inpaketerat Clocktower. Biljetten som uthämtades på efermiddagen Big Boris och ett inpaketerat Clocktower. Biljetten som uthämtades på efermiddagen

Natten var lugn, fast det var i och för sig lite svårt att veta då vi båda var så trötta att vi sov till halvnio. Fast Ebba påstår att hon vaknade en gång av mina snarkningar, men det var inget jag hörde så jag vet inte? En trappa ner väntade en rejäl frukost med allt vad man kan önska sig, fast den var inte ”Engelsk” med bönor, bacon och vita korvar. Ägg fanns, men de var kokta. Då vi var fullproppade var det dags att bege sig ut på stan´.
 

Den såg ut som man kunde vänta sig i London. Alltså regn, men det skulle lätta till i eftermiddag. Vi lättade från hotellet och nu var det frågan hur vi skulle finansiera vårt tågresande. Det blev en dagsbiljett då det var mest praktiskt för oss. Jag kan redan nu avslöja att tunnelbanesystemet fungerade mycket bättre idag. Inga förseningar eller onödiga stopp och vi var lite smarta och ställde oss i ytterändorna av perrongerna så att vi skulle komma på antingen första eller sista vagnen. Dessa var det alltid betydligt bättre plats i.
 

Första resan tog oss till Tottenham Court Road. Härifrån skulle vi gå till British Museum. Detta var ett av de museer som Ebba önskade att se. Sedan var det gratis att gå in. Nu var det bara det att turismen i London ökat betydligt sedan jag var här senast för nästan 20 år sedan. Det är knökfullt med folk hela tiden. Vid mina tidigare tre-fyra besök på British Museum har jag bara gått direkt in. Nu kom vi i en hiskeligt lång kö som ringlade sig fram och tillbaka på trottoaren utanför innan den ringlade sig vidare inne på området till ett tält där alla skulle visiteras. Då vi bestämt att åka hit så ställde vi oss i kön.
 

Likt tunnelbanetågen säkerhet idag så gick det otroligt fort att komma in. Det tog inte mer än en kvart. Fast inne i detta mastodontmuseum fanns det givetvis också mycket folk, och det var speciellt trångt bland mumierna och det gamla Egypten. Det är egentligen ganska fantastiskt att engelsmän varit på alla platser runt om i världen och stulit de rariteter som människor från dessa länder kommer hit och fotograferar som galningar. Nåja, de slapp åtminstone att betala för detta nöje. Vi hade också nöje och fascinerades av vad människan förr i tiden kunnat. Fast precis som jag upplevt mina tidigare besök så blir man trött och orkar bara gå igenom en bråkdel av vad som fanns att bese. Så var det med Ebba också, och efter några timmar skulle vi fika och vila benen, men det var inte en enda plats ledig på British museums alla fik.
 

Vi lämnade stället och solen hade tittat fram. Efter ett par hundra meter valde vi ett av alla de fik som fanns på gatorna i närheten. Det blev kaffe, läsk och en kaka innan vi förfriskade skulle till nästa ställe Ebba valt. Det var en Science fiction affär vid namn ”Forbidden planet”. Här fanns mängder med prylar och tanken gick till ”The Big Bang Theory” och Stuart Blooms serietidningsaffär. Jag ska väl inte ha några förutfattade åsikter, men jag kan inte hjälpa att hälften av besökarna skulle kunnat platsa i den amerikanska komediserien.
 

Ebba som gärna läser engelskspråkig sci-fi litteratur skulle kunnat hitta något, men då det var så mycket att välja mellan så gick det inte att hitta det rätta, så hon köpte inget. Men då inträffade det som brukar hända. Jag hittade något jag köpte. Det var expansions till ett spel som heter Dixit. De hade tre olika och då jag inte kunde bestämma mig köpte jag alla tre. De var inte dyrare än en fotbollströja och dessa verkar ju tagit slut i London så då hade jag råd.
 

Vi promenerade Shaftesbury Avenue ner och så alla teatrarna där många av Londons musikals spelas. Målet var att visa Ebba China Town, och det gjorde jag. Vi promenerade i trängseln genom gatan med alla kinarestauranger och beslöt att återvända för att käka på en av restaurangerna senare. Först skulle vi till Kings Cross för att försöka hitta Harry Potteraffären ”Platform 9 ¾”. Vi hade svårt att lokalisera den på Ebbas GPS och min papperskarta. Vi hittade en Nikeaffär, men där fanns inget intressant. På en bänk utanför denna affär slog vi våra kloka huvuden ihop och kom på att ”Platform 9 ¾” måste ligga inne på Kings Cross station. Det gjorde den. Det var inte jättestor, men det var jättemycket folk i den. Som tur var hittade Ebba ett häftigt bokmärke, så därför slapp jag köpa något. Det visade sig att vi fick fråga en expedit om bokmärket då det bara fanns i en monter. I en låda under montern fanns flera bokmärken inlåsta. Varför denna vara var den enda som inte fanns ute i butiken förtäljer inte någon historia, och vi glömde fråga då expediten helt plötsligt började prata svenska.
 

Det var hög tid att ta sig tillbaka till Leicester Square station och sedan in i China Town. Problemet var bara: Vilken restaurang skulle vi välja. Det blev efter en del velande en av de 30 som fanns på gatan. Jag har en känsla av att det i stort sett var samma meny och pris på alla. Ebba skulle ha vegetariska vårrullar hade hon bestämt innan och det fanns överallt. Själv valde jag spicy strimlat lamm. Som vanligt så fick vi beställa ris och nudlar extra och då allt kom in så var varje skål i sig som en hel rätt. Vi hade alltså fyra rätter att äta upp plus några liter sötsur sås då Ebba beställt detta extra, fast hin trodde bara att hon skulle få en äggkopp sås, ungefär som i Sverige.
 

Mätta och nöjda rullade vi ut från Chinatown och ner till Piccadilly Circus för att ta oss hem innan kvällen musikal. Vi skulle behöva vara där lite tidigare då Ebba inte lyckats skriva ut biljetterna hemifrån. Då jag ju sett musikalen ”Phantom of the Opera” för drygt 20 år sedan på samma teater så visste jag att Her Majestys Theatre inte låg många meter från Piccadilly Circus. Alltså passade vi på att få biljetterna utskrivna redan nu. Då kunde vi ta det lite lugnare till teatern halv åtta.
 

Utan problem och missöden kom vi till vår hemmastation och jag ville titta lite i affärerna ”hemmavid”. Det ville inte Ebba som hade bråttom upp på rummet och ett annat speciellt rum. Då tittade jag själv och i en butik hittade jag den perfekta presenten till min andra dotter Frida. Problemet är att då jag lägger ur detta på min blogg och hon läser det så kan jag inte berätta vad presenten är. Då blir det ju ingen överraskning.
 

Efter kinamaten behövdes inga förfriskningar innan det var dags att utnyttja tunnelbanebiljetten igen. Resan till Piccadiddy Circus med byte fungerade fint och vi var vi teatern 20 minuter innan den startade. Även idag köpte vi program och för andra gången idag talade expediten svenska med oss. Her Majestys är en ganska liten teater och den var även liten då det gällde platsen för benen. Som tur var hade Ebba och jag en stolpe mellan våra två platser. Det gjorde att jag kunde sitta på tvären och vinkla in båda benen sidledes framför stolpen. Tyvärr förtog bekvämligheten lite av föreställningens tjusning, men det var trots detta en fantastisk föreställning framme på scenen. Jag hade ju sett den här en gång tidigare, och det kan inte ha varit så länge efter uruppförandet 1986. Så det var inte samma artister och lite har ändrats i musikalen även om alla sånger är kvar. Andrew Lloyd Webber har ju en liten förmåga att komponera nytt till sina musikaler som ändras, men detta verk har hållt sig i 31 år
 

På väg från teatern ville Ebba gå??? Till Embankment. Det var inte så långt sa hon och så skulle vi slippa byta tåg. Jag hade förslaget att gå till Westminster. Det var samma sträcka och så skulle vi få se Big Ben by night. Som ni ser på kortet så var det inte mycket att se ”by night” då hela Clock Tower var inpaketerat. Stationen Westminster var ombyggd sedan jag var här sist och för en gångs skulle var ombyggnaden till det bättre. Snabbt kom vi hem och London höll på att stängas. Uteliggarna stoppade om sig så gott de kunde samtidigt som någon firade något med ett hejdundrande fyrverkeri. Det var ganska typiskt då jag under dagen berättat för Ebba om då jag firade nyår i London och här var det inte tal om att skjuta upp raketer.
 

Nej, nu blir det inte fler uppskjutna raketer från mig idag. Med Phantom of the Opera på Spotify så blev det skrivande av dagens text och då hann klockan bli halv ett lokal tid innan jag var klar. Nu är jag klar!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv