Mina 15 tröjor från 
EVERTON FOOTBALL CLUB

EVERTON F C
förstatröja 1986 - 1989

EVERTON F C
förstatröja 1997 - 1999

EVERTON F C
förstatröja 2004 - 2005

EVERTON F C
förstatröja 2009 - 2010

EVERTON F C
förstatröja 2012 - 2013

Till EVERTONs förstatröja 2021 - 2022 Till EVERTONs förstatröja 2021 - 2022

EVERTON F C
förstatröja 2021 - 2022

EVERTON F C
förstatröja 1989 - 1991

EVERTON F C
förstatröja 2000 - 2002

EVERTON F C
förstatröja 2005 - 2006

EVERTON F C
förstatröja 2010 - 2011

EVERTON F C
andratröja 2013 - 2014

EVERTON F C
förstatröja 1995 - 1997

EVERTON F C
förstatröja 2003 - 2004

EVERTON F C
förstatröja 2006 - 2007

EVERTON F C
förstatröja 2011 - 2012

EVERTON F C
andratröja 2017 - 2018

Everton FC är en fotbollsklubb från Liverpool i England. Klubben bildades 1878, och tio år senare var man med om att bilda engelska ligan. Klubben är en av de fem mest framgångsrika i England och har blivit engelska ligamästare nio gånger samt vunnit FA-cupen fem gånger och Cupvinnarcupen en gång.


Evertons största rival är lokalkonkurrenten Liverpool FC, som bildades efter en konflikt gällande hyran av Anfield, Evertons dåvarande hemmaarena. Detta skedde 1892, och sedan dess har Everton spelat sina hemmamatcher på Goodison Park som har en publikkapacitet på 40 569 åskådare.


Historia


Everton grundades 1878 som St. Domingo FC för att folk från församlingen i St. Domingo Methodist Church skulle kunna ägna sig åt idrott under vinterhalvåret (under sommaren spelade man cricket). Ett år senare bytte klubben namn till Everton FC efter det omgivande området, eftersom folk som inte tillhörde församlingen ville delta. Klubben var med om att bilda Football League 1888, och de tog sin första ligatitel säsongen 1890/91. Det blev seger i FA-cupen 1906 och ytterligare en ligatitel bärgades 1914/15, men det dröjde till 1927 innan Everton inledde sin första storhetstid. 1925 värvades Dixie Dean, som säsongen 1927/28 sköt klubben till dess tredje ligatitel genom att göra 60 mål på 39 ligamatcher, ett rekord som fortfarande står sig.


Två år senare flyttades Everton ner till division två, men man vann serien och gick upp på första försöket. Under återkomsten till förstadivisionen, säsongen 1931/32, återtog man herraväldet genom att vinna ligan för fjärde gången. Året efter tog klubben sin andra seger i FA-cupen efter finalseger med 3–0 över Manchester City. Framgångseran avslutades säsongen 1938/39, då Everton tog sin femte ligatitel. På grund av andra världskriget ställdes ligaspelet in, och när det återupptogs 1946 hade laget splittrats upp och man var en blek kopia av laget från 1930-talet. Det blev nedflyttning till division två igen säsongen 1950/51 och laget tog sig inte tillbaka förrän 1954, då man slutade på andra plats efter tre säsonger i tvåan. Everton har alltsedan dess spelat i högstadivisionen.


Evertons andra framgångsrika period inleddes när Harry Catterick utsågs till manager 1961. Under hans andra säsong i klubben, 1962/63, vann Everton ligan och 1966 besegrades Sheffield Wednesday med 3–2 i FA-cupfinalen. Två år senare tog sig man återigen till final i FA-cupen, men den här gången blev det förlust mot West Bromwich Albion på Wembley. Ett år senare, säsongen 1969/70, tog Everton ytterligare en ligatitel efter att ha slutat nio poäng före tvåan Leeds United. Framgångarna kom dock av sig, och under de följande säsongerna slutade laget på fjortonde, femtonde, sjuttonde och sjunde plats i ligan. Catterick lämnade klubben och Everton lyckades inte vinna några fler titlar under 1970-talet. Visserligan slutade laget på tredje plats säsongen 1977/78 och på fjärde plats året efter, men managern Gordon Lee sade upp sig 1981 efter att Everton halkat efter i tabellen.


Howard Kendall tog över som manager och ledde klubben till sin mest framgångsrika period. På inhemsk mark vann Everton FA-cupen 1984 och två ligatitlar säsongerna 1984/85 och 1986/87. 1985/86 kom man också på andra plats efter lokalkonkurrenten Liverpool, både i ligan och FA-cupen. Det blev även förlust mot Liverpool i ligacupfinalen 1984 och FA-cupfinalen 1989. I Europa tog Everton sin första och enda seger i Cupvinnarcupen 1985. Efter att ha slagit ut University College Dublin, Inter Bratislava och Fortuna Sittard, besegrade man Bayern München med 3–1 i semifinalen, trots underläge i halvtidspausen (en match som röstats fram som den bästa i Evertons historia). I finalen besegrades österrikiska Rapid Wien med samma siffror. Laget hade även vunnit ligan denna säsong och man var nära att ta hem en trippel, men i FA-cupfinalen blev det förlust mot Manchester United.


Efter katastrofen på Heyselstadion blev engelska lag avstängda från europeiskt cupspel, och Everton fick därmed inte chansen att vinna ytterligare titlar i Europa. Laget löstes till stora delar upp i samband med avstängningen. Kendall flyttade till Athletic Bilbao efter ligasegern 1987 och ersattes av dennes assistent Colin Harvey. Everton var med om att bilda FA Premier League 1992, men hade problem att hitta rätt manager. Howard Kendall hade kommit tillbaka 1990, men kunde inte återupprepa de tidigare framgångarna, medan hans efterträdare Mike Walker var den statistiskt sett minst framgångsrike tränaren. När den förre Evertonspelaren Joe Royle tog över 1994, började resultaten bli bättre. Hans första match som ansvarig slutade med en 2–0-seger över Liverpool. Royle höll laget borta från nedflyttningsstrecket och ledde även klubben till seger i FA-cupen efter att ha besegrat Manchester United med 1–0 i finalen. Segern gav laget en plats i Cupvinnarcupen, och därmed fick man spela europeiskt cupspel för första gången sedan Heyselkatastrofen. Under säsongen 1995/96 fortsatte laget att utvecklas, och man klättrade till sjätte plats i tabellen.


Följande säsong, 1996/97, blev inte lika framgångsrik och klubben slutade på femtonde plats. Royle sade upp sig i mars, lagkaptenen Dave Watson tog tillfälligt över som manager och hjälpte klubben till förnyat kontrakt i Premier League. 1997 anställdes Howard Kendall som manager för tredje gången, men han var inte vidare lyckosam. Everton slutade på sjuttonde plats och höll sig kvar i Premier League tack vare bättre målskillnad än Bolton Wanderers. Den förre managern i Glasgow Rangers, Walter Smith, tog över efter Kendall sommaren 1998, men laget slutade på undre halvan i tabellen tre år i rad.
Evertonledningens tålamod med Smith tröt till slut och han fick sparken i mars 2002 med Everton farligt nära nedflyttning. Hans ersättare David Moyes har sedan dess lett klubben till sjunde, sjuttonde, fjärde och elfte plats i ligan. Fjärdeplatsen är Evertons högsta i Premier League. Det var under hans ledning som Wayne Rooney slog igenom innan han såldes till Manchester United för klubbrekordet 23 miljoner pund[3]. Moyes har även värvat de två dyraste spelarna i Evertons historia. I januari 2005 värvade han James Beattie för 6 miljoner pund[4] och sommaren 2006 värvade han Andy Johnson för 8,6 miljoner pund.


Matchställ 


Under de första åren spelade Everton i olika färger. Från början spelade man i blåvitrandiga tröjor, men när nya spelare kom till klubben och fortsatte att använda sina gamla lags tröjor uppstod förvirring. Därför beslutades det att tröjorna skulle färgas svarta för att spara på kostnaderna. Resultatet blev dock inte helt lyckat och man lade därför till ett diagonalt band i rött.


När klubben flyttade till Goodison Park 1892 spelade man från början i laxrosa tröjor och blå byxor innan man bytte till rubinröda tröjor och mörkblå byxor. Den kungsblå tröjan med de vita byxorna som används i dag introducerades säsongen 1901/02. I bortamatcher mot lag som också har vita byxor uppträder dock Everton oftast i helblått. Färgen på strumporna har under åren alternerat mellan blått och vitt.
Genom åren har Everton i huvudsak använt två olika färgkombinationer för sitt reservställ. Vissa år har man haft gula tröjor med antingen blå eller gula byxor. Andra år har grå eller vita tröjor använts tillsammans med blå, svarta eller grå byxor.


Hemmaarena


Everton spelade ursprungligen på en plan i Stanley Parks sydöstra hörn. Efter säsongen 1882/83 flyttade klubben till en arena vid Priory Road, som hade både läktare och omklädningsrum. Markägaren tröttnade dock snart på de många fotbollssupportrarna, och Everton flyttade till Anfield där man kom att spela fram till 1892. Efter att Everton blivit ligamästare fördubblade Anfields ägare hyran, och klubben valde att flytta därifrån. Man hyrde mark på den norra sidan av Stanley Park, där Goodison Park kom att byggas. Goodison Park var den första fotbollsarenan i England med eluppvärmd plan. Den var även först med att få läktare i två våningar på alla fyra sidor runt planen.
Under 2000-talet har Everton börjat planera för en ny arena. År 2003 avslogs en ansökan om att få bygga en arena i King's Dock med plats för 55 000 åskådare efter att klubben inte lyckats få fram de 30 miljoner pund som krävdes för att delfinansiera projektet. Året efter lades förhandlingar ner om att dela en ny arena tillsammans med Liverpool i Stanley Park. I juni 2006 meddelades att Everton inlett förhandlingar med styrelsen i Knowsley om att bygga en ny arena med plats för 55 000 åskådare i Kirkby.